You have given me so much pain and you don't even care...Jag hann inte ens träffa dig innan du dissade mig precis så snabbt som man slår till en boll i brännboll. Du anar fan inte hur dåligt jag mår över det. Jag har blivit dissad så många gånger, men den här gången trodde jag att jag hittat en kille som skulle kunna börja gilla mig. Det är det som svider mest, att trots allt att det är killen som tar kontakt med mig blir jag ändå dissad. Mitt hjärta har en djup skåra som svider på insidan och på utsidan. Jag trodde att du var annorlunda men trots det är du precis likadan som alla andra killar... Jag vill tro att du ska kontakta mig igen, för jag fattar inte varför du dissar mig som kompis oxå. Jag blir inte sårad för så mycket genom andra, men den här gången har tagit kol på mig...jag vet inte någonting längre, vem är jag? Jag har tappat allt, och du bryr dig inte. För att du gjorde det för svårt, för att du inte var intresserad av mig ändå, därför bryr du dig antagligen inte. Men jag trodde du var en schysst kille. Men omdömen sviker ofta... Hjärtat blir sviket. Och folk beter sig som svin. Jag trodde aldrig att jag kunde bli så sårad utav en kille som jag bara smsat och pratat med, och skypat en gång. Jag började gilla dig och du sa att du hade gjort det för svårt, att du bara kan vara vänner... Vi var vänner och jag började gilla dig, men jag sa inte att jag ville bli tillsammans med dig, jag sa att jag hemskt gärna ville träffa dig. Och nu vet jag inte om du talat sanning med mig...eller om du undanhållit något (när jag såg bilden på facebook med dig och en liten kille, vars panna du pussar, tänkte jag att det var din son). Saker sårar. Hjärtat blöder. Och folk beter sig som svin. Jag vet inte vad som är in och ut. Vad ska jag göra. Jag ville ju verkligen träffa dig och bli bra vän och sen gå vidare. Men så är jag ju mig själv, och du tyckte det var bra. Du sa att du ville kyssa mina läppar. Vad har du ljugit om..? Fan ta allt säger jag bara! Allt gör ont! Vart jag än tittar hoppas jag på att få se dig, men du vill nog inte träffa mig. Fan ta alla killar att dom ska säga att jag borde inte hä gjort det så jobbigt. Fan allt! Fan.fan.fan Jag har inte direkt någon att snacka om det heller. Brist på tron på mig själv försvann när du dissade mig hårt så in i helvete. Jag började gilla mig mer när du sa att jag var bra som jag är och sånt. Men nu när jag vet att du tyckte att du gjorde allt så svårt, vet jag inte längre vad av det du skrev vad du menade. Fuck my life please, väck mig när den här jävla mardrömmen tar slut... Hjärtat blöder. Omdömen sviker. Folk beter sig som svin... Det är dock bara ett problem i mitt liv, allt är cp, orkar ingenting. Mitt psyke har tagit slut efter misslyckande efter misslyckande... I can easy say; the biggest FML I have said..and meant...