Visst mår man alltid lite bättre av att höra den kommentaren: hon har ju seriöst störda problem... Alltid lika trevligt, näe man mår sämre än på länge... Jag önskar inget mer nu än att bara få ta och lägga mig i min säng och sova i typ några veckor... Allt kan gå och ta sig! Blir så jävla deprimerad när allt på gymnastiken går så jävla dåligt, speciellt inför massa föräldrar, just nu känner jag nog av den största ångesten jag haft, JAG VILL INTE TÄVLA PÅ LÖRDAG! Asså jag vill verkligen inte. Allting sen jullovet har bara gått spikrakt neråt...och det känns så jävla piss dåligt... Och det är ingen av mina tränare som bryr sig, men det skiter jag i, för jag vet inte ens varför jag kommer dit...och varför jag ens försöker... Hur ska man låtsas vara glad om allt bara är ett levande helvete...?